Drömmen om ett fritidshus

För att du som läsare skall få en bakgrund till vilka vi är, hur vårt liv har sett ut och hur våra tankar ha gått så kommer här en sammanfattning av oss från dess det blev vi:

Jag och Jannika träffades för ungefär 5,5 år sedan, på våren 2013. Vi märkte snabbt att vi ville samma saker och vi hade ungefär samma bild av hur ett liv med någon annan skulle se ut. Vi hade samma syn på barn och familj och vi hade liknande värderingar om mycket. Vi pratade väldigt tidigt om väldigt stora saker såsom familj, boende, resor, ekonomi, giftemål och andra framtidsplaner.

Varken jag eller Jannika har växt upp i familjer där det flödat av pengar, snarare tvärtom. I perioder har det varit väldigt tufft och vi har lärt oss att uppskatta det lilla extra. Det har varit något gott för oss båda att ha med oss att livets lycka inte handlar om saker utan snarare om trygghet, kärlek och stabilitet. Detta samtidigt som vi båda ville göra det så bra och stabilt som möjligt för vårt/våra kommande barn. Vi pratade tidigt och mycket om saker vi inte fått, vi har båda många historier om sådant vi inte fick och som vi naturligtvis tyckte att alla andra fick.

Kanske var det just lärdomarna av det som varit samt vår gemensamma envishet som gjorde att vi tillsammans började smida stora planer.

När vi träffades bodde jag i en 1:a på 40m2 en bit utanför Visby, perfekt för mig och katten men kanske lite trångt när Jannika flyttade in 2 veckor efter vi träffats. Det gick bra men vi var tidigt medvetna om att vi ville ha något större och att vi ville starta ett riktigt liv tillsammans.

Vi startade vårt första gemensamma sparkonto efter någon månad och började spara så mycket vi bara kunde. Vi letade efter större lägenheter men med den bostadsbrist som rådde- och ännu råder på Gotland så var det allt annat än lätt att hitta något vi ville ha.

Vi förlovade oss efter ett halvår, snabbt skulle det gå. Vi funderade redan nu på hur det skulle vara att skaffa barn och att det skulle vara så mysigt men vi kunde ju inte skaffa barn när vi bodde som vi gjorde.

På den här tiden jobbade jag i taxiväxel och Jannika hankade sig fram med extrajobb varvat med a-kassa. Jag jobbade väldigt oregelbundna tider och Jannika fick ofta jobba med kort varsel. Det var inga problem, vi hade ju inga barn.

Efter ett år fick vi chansen att hyra ett hus på 140m2 en bit utanför Visby, en chans vi inte kunde tacka nej till även fast det var alldeles mycket större än vad vi behövde. Men vad tusan, hyran var bara 6500:- och vi visste ju inte vad som skulle hända på familjefronten framöver. Vi bestämde oss snabbt och flyttade in i början av 2014. Det var både bra och dåligt att bo där, ena stunden trivdes vi bra för att stunden efter verkligen längta till något som kunde vara vårt eget. Det är en speciell känsla att hyra något, det är ens eget men ändå inte.

Vi hade bott i vårt hyrda hus i 3 månader när Jannika blev gravid, det var både omvälvande, spännande och otroligt glädjande. Vi kände dock att vi inte ville bo kvar, vi ville kunna ge vårt kommande barn det bästa.

Vi började titta på andra alternativ, vi ville köpa något. Vi var inga husmänniskor så det enda som vi kunde tänka oss var en bostadsrätt men vi skulle aldrig ha råd, eller!?

Jag kommer så väl ihåg första samtalet med banken, det var på sommaren 2014 och jag var på landet hos min mormor. Jag visste någonstans att vi inte hade råd och att banken skulle säga nej, vi hade då sparat ihop 30 000:- och det var ju inte ens nära att vara nära en kontantinsats till en bostadsrätt på Gotland. Så ringde vår ”bank-Marie” och vi pratade en god stund, mycket riktigt. Beskedet var inte positivt men det fanns ändå hopp. Marie sa att vi kunde höra av oss när vi sparat 60 000:- och att vi därefter kunde göra en plan.

Det var nog där och då vi bestämde oss, det här fixar vi. Vi sa till varandra att nu börjar vi spara på riktigt, det är det här vi vill och det ska bara gå. Vi hade en matbudet på 3000:-/månad och unnade oss verkligen inget extra alls, vi tog alla extrapass vi kunde och sparkontot växte snabbt. På 3 månader hade vi sparat 30 000:- till och eftersom vi nu hade 60 000:- kunde vi ta kontakt med banken vilket vi gjorde direkt.

Någon dag innan jag ringde till banken låg vi i sängen, klockan var mycket och jag kunde som vanligt inte låta bli att spana på mobilen. Jag bläddrade fram och tillbaka och kom till slut in på en annons där jag såg att BoKlok skulle bygga bostadsrätter i Visby. Jag scrollade bland bilderna och föll direkt, jag puffade till en redan sovandes Jannika och sa att ”Här ska vi bo, det här skall vi ha”. Jannika vaknade snabbt till och det dröjde inte många sekunder innan även hon var fast. Men, det var ju bara en dröm, det skulle aldrig bli verklighet.

Jag ringde till Marie på banken redan nästa dag. Jag sa att vi hade sparat ihop våra pengar och att vi dessutom att hittat något vi ville köpa. Hon lät inte särskilt förhoppningsfull, den lägenheten vi ville ha kostade ju 1 565 000:- vilket skulle innebära en kontantinstats på ungefär 230 000:-. Säljstarten var redan i januari året därpå, alltså bara 4 månader bort. Men det var något som gjorde att Marie trodde på oss, vi bokade in ett möte och gick igenom möjligheterna och det visade sig finnas en lite ljusglimt. Om vi sparade 10 000:-/månad fram till säljstart så var banken med på tåget.

Vi sparade precis så mycket vi behövde och när det var dags för säljstart hade vi knappt 100 000:-. BoKlok har ju lottning av all nyproduktion så vi hade inte så stora förhoppningar på att få en lägenhet överhuvudtaget och allrahelst inte den lägenheten vi ville ha, en 4:a på bottenplan. Det fanns bara 2 4:or på botten så sannolikheten att vi, av alla 300 som anmält intressen, skulle få en sådan. Jag och en höggravid Jannika tog oss iväg till lottningen och efter många om och men stod det klart att vi hade plats nummer 14. Jag var ganska nöjd men Jannika var jätteledsen, hon trodde inte vi skulle kunna få den lägenheten vi ville ha men vi var ju iaf garanterad en lägenhet eftersom det fanns 28 stycken totalt.

Nu var det en spänd väntan, alla skulle få välja sin lägenhet fyra dagar senare, vi gjorde en turordningslista hur vi skulle välja beroende på vilken lägenhet dem före oss valde. Dagen innan det var dags att välja började värkarna, perfekt timing. Ordna fullmakt, gå igenom listan, ta med gravidväskan och snabbt iväg till sjukhuset. Det tog tid, Oliver kom dagen efter tidigt på morgonen. Tuff förlossning, ingen sömn men en otrolig lycka. Frågan var om jag skulle åka för att välja lägenhet på kvällen eller om vi skulle låta Jannikas mamma göra det. Det verkade lugnt på BB så jag tog mig iväg för att välja. Jag visste knappt vad jag hette, ingen sömn, men turordningslistan hade jag med mig. Den som valde först tog den ena 4:an på bottenplan, hoppet var ute. Det fanns bara en 4:a kvar nere och sannolikheten var nästa obefintlig. En efter en valde och på nåt märkligt vis så ville ingen ha den andra 4:an. Det blev min tur och jag trodde knappt det var sant.

Vi fick vår son och vår drömlägenhet på samma dag.

Lyckan var total men samtidigt var det lite läskigt att veta att vi nu skulle köpa en lägenhet, vi var tvungna att spara hysteriskt mycket pengar. Vi gick till banken igen och berättade att vi fått en lägenhet, Marie hade nog inte riktigt räknat med det då hon hade varit med om många andra som försökt men inte lyckats få en lägenhet i BoKlok´s lägenhetelotteri. Men ett löfte är ett löfte, vi gjorde tillsammans upp en ny plan. Vi skulle spara 9000:-/månad fram till inflytting i februari 2016. På något sätt lyckades vi med det trots föräldraledighet, inköp av bil för 80 000 och allt vi behövde till Oliver, helt sjukt.

I februari 2016 flyttade vi in, ganska så samtidigt började Oliver på förskola, hur kunde allt ha gått så bra? På knappt 3 år hade vi gått från inga pengar, ingen bostad och inga barn till det här. Det var helt galet.

Men det är något med oss, jag vill inte säga att vi aldrig blir nöjda. Jag vill mer förklara det som att vi alltid vill något, vi vill se framåt och vi ser inga gränser för vad vi kan uppnå. Vi vill att bra saker ska hända och vi är så beredda att kämpa för det.

Våren 2017 väcktes vår nästa dröm till liv, vi ville ha ett fritidshus. I den här bloggen kommer ni få följa vår resa mot ett fritidshus, sommarhus, torp, sommarstuga (kärt barn….). Hoppas ni vill hänga med på resan?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *